Vem hade anat!?

Är det normalt att vara så här nöjd för att man skrivit en D-uppsats?

Jag är mest nöjd över att jag faktiskt har skrivit den. Det trodde jag aldrig för några år sedan. Och knappt stundtals under våren heller.
Jag trodde helt enkelt att jag var dum. Och där har vi det underbara självförtroendet som lyser med sin frånvaro, men jag trodde faktiskt inte att jag var D-uppsatsmaterial.

Fast nu är den skriven. Färdig och redo för inlämning.
Det firar vi med ett glas vitt.


(Vinet har stått i kyskåpet sedan min födelsedag, prick en månad. Finns inget bättre läge än detta att dricka upp det sista glaset.)