I diskussioner verkar det finnas minst tre typer av människor.

Den första personen går in i diskussionen med inställningen att det är en tävling. Och personen gör allt, som den anser är tillåtet, för att övertyga övriga i diskussionen om att han/hon har rätt. Argumenten läggs fram som Jag har rätt, Du har fel. Personen lyssnar endast på vad de andra säger för att hitta luckor i argumenten eller brister som den kan använda till sin fördel. För denna person handlar det om att vinna. Chansen att personen har fel och kan lära sig något från övriga i diskussionen känns för honom/henne nästan otänkbart.

Den andra personen går i en diskussion för att både få uttrycka sina åsikter och samtidigt få lära om andras åsikter. Det handlar inte om att vinna eller att övertyga den andra att man har rätt. För denna person är utbytet av tankar det viktigt. Personen kanske slåss för sina åsikter och tycker att han/hon har rätt men det viktiga är inte, som sagt, att övertyga. Lärandet och utbytet av åsikter är det centrala i diskussionen för denna person.

Sen finns det även personer som inte gillar att diskutera. Som av osäkerhet, konflikträdsla eller vad det nu kan vara, flyr diskussioner som pesten. Dessa personen nickar hellre medhållande än att uttrycka sin egentliga åsikter, enbart för att undvika en diskussion.

Jag är en sådan person som undviker att diskutera sådant som jag känner att jag inte har tillräckligt med kunskap om eller där mina åsikter grundar sig mer på känsla och antaganden än fakta. Men när jag väl diskuterar så gör jag det mestadels för att få uttrycka mina åsikter, men samtidigt få lära mig och förstå andras åsikter. För mig är utbytet mellan människor i en diskussion det viktiga. Sedan vem som vinner, vem som har rätt eller fel, känns för det mesta orelevant.
Därför blir jag frustrerad när jag diskuterar med personer som ser diskussionen som en tävling.