Vad är ett slutbetyg?
Mitt i packandet och rensandet av gamla prylar hittade jag en pärm fylld med gamla uppsatser och slutbetyg från grundskolan.
I högstadiet fick jag ganska höga betyg. Jag var en flitig elev som studerade ivrigt fram tills sista terminen då jag helt tappade motivationen. Den förlorade motivationen satt kvar under hela gymnasiet. Jag kände mig pressad att prestera bra och att få bra betyg, men jag kände ingen lust inför lärandet.
Slutbetyget blev 12.45 och när jag sprang ut på studentdagen kände jag mig inte stolt.
Men vet ni vad, det gör ingenting. Mitt slutbetyg från gymnasiet har hittills inte spelat någon roll. Ingen bryr sig om jag fick Godkänt eller Väl Godkänt i Samhällskunskap B. Ingen kommer ransaka mitt slutbetyg och banna mig för att fick Icke Godkänt i matte C. Ingen bryr sig.
Jag vet inte hur skolsystemet i grundskolan och gymnasiet fungerar idag men jag kan tro att det är samma som för några år sedan. Och då gick lärandet ut på att memorera det som stod i böckerna och det som läraren berättade på lektionerna. Sen gällde det att repetera detta så bra som möjligt i prov och uppsatser.
Läraren: Säg mamma.
Eleven: Mamma.
Läraren: Mycket Väl Godkänd
När jag tittade igenom mina gamla uppsatser insåg jag att betygen var som högst i de arbeten där mitt eget tänkande fick stort utrymme och där jag fick tillfälle att studera något som intresserade mig. Jag minns tydligt när jag sista året satt på nationella provet och skrev en svenska uppsats om val i livet. Jag skrev om vilja att förändra och göra en insats i samhället. Men att det inte går att göra allting själv och att man får göra sina val över vad man prioriterar.
Jag citerade Randy - Now and forever.
"I never claimed myself to be the world's most perfect human being. I try to do my best but I fail like all the rest. I'm not strong, smart or welldressed but I'm tougher than the rest cause
I believe that we can make things better."
Jag fick tänka själv och skriva från hjärtat om något jag brann för. Betyget blev därefter.
I högstadiet fick jag ganska höga betyg. Jag var en flitig elev som studerade ivrigt fram tills sista terminen då jag helt tappade motivationen. Den förlorade motivationen satt kvar under hela gymnasiet. Jag kände mig pressad att prestera bra och att få bra betyg, men jag kände ingen lust inför lärandet.
Slutbetyget blev 12.45 och när jag sprang ut på studentdagen kände jag mig inte stolt.
Men vet ni vad, det gör ingenting. Mitt slutbetyg från gymnasiet har hittills inte spelat någon roll. Ingen bryr sig om jag fick Godkänt eller Väl Godkänt i Samhällskunskap B. Ingen kommer ransaka mitt slutbetyg och banna mig för att fick Icke Godkänt i matte C. Ingen bryr sig.
Jag vet inte hur skolsystemet i grundskolan och gymnasiet fungerar idag men jag kan tro att det är samma som för några år sedan. Och då gick lärandet ut på att memorera det som stod i böckerna och det som läraren berättade på lektionerna. Sen gällde det att repetera detta så bra som möjligt i prov och uppsatser.
Läraren: Säg mamma.
Eleven: Mamma.
Läraren: Mycket Väl Godkänd
När jag tittade igenom mina gamla uppsatser insåg jag att betygen var som högst i de arbeten där mitt eget tänkande fick stort utrymme och där jag fick tillfälle att studera något som intresserade mig. Jag minns tydligt när jag sista året satt på nationella provet och skrev en svenska uppsats om val i livet. Jag skrev om vilja att förändra och göra en insats i samhället. Men att det inte går att göra allting själv och att man får göra sina val över vad man prioriterar.
Jag citerade Randy - Now and forever.
"I never claimed myself to be the world's most perfect human being. I try to do my best but I fail like all the rest. I'm not strong, smart or welldressed but I'm tougher than the rest cause
I believe that we can make things better."
Jag fick tänka själv och skriva från hjärtat om något jag brann för. Betyget blev därefter.


0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida