Eat at White's

Idag har jag plugat, tvättat, mailat, städat och pluggat lite till. Men det har ändå varit en rätt trevlig dag. Nedan ser ni en bild på min plugghörna hemma hos Rasmus.



Under dagen har jag pysslat på till tonerna av Everlasts senaste album White War and the Ghost of Whitey Ford. Jävligt nice musik det där. Sedan jag hörde hans mest kända låt What it's like har jag varit helt fast i Erik Schrodys hesa röst och åsiktsfulla texter. Och det senaste albumet känns helt klart politisk. Erik har åsikter och han uttryck dom via sin musik.

Everlast - I can't move (Eat at Whitey's, 2000)