Duktighetens baksida

Jag har fått höra att jag är duktig som är aktiv och involverad i olika projekt (ta åt dig Emily). I vanliga fall gillar jag att hålla igång och ha många bollar i luften. Men nu har det blivit lite för många bollar. Eller rättare sagt, det har blivit lite för stora bollarna. Så därför vill jag lyfta ett varningens finger. Det ska inte uppmuntras att hålla på som jag gör nu. Det leder bara till stress och i längden till utbrändhet.

För tillfället är jag oerhört tråkig att umgås och prata med. Det går knappast att vara med mig. Först och främst för att jag inte har tid att socialisera. Men om man nu råkar befinna sig i samma rum som mig så får man ingen kontakt för jag är antingen djup försjunken i listor och mail, i vetenskapliga artiklar eller så planerar jag hur upplägget för dagen ska se ut.

Men det är absolut inte synd om mig. Jag har satt mig själv i denna situation och nu är det bara att ta sig genom stormen. Håll hårt i hatten när det blåser och härda igenom nattens timmar när gravitationskraften försöker ta kontroll över ögonlocken.

Drivkraften nu är att jag ser ett slut. Bara någon vecka kvar sen kan jag släppa en boll.