Lika, men ändå olika.

Jag fattar inte hur folk orkar pendla 1h varje morgon och kväll. Transportsträckor är nog bland det tråkigaste jag vet. Tack vet jag kursböcker. De gör resorna drägliga. Och när jag inte läser filosoferas de friskt.
Till exempel, varför ställer man högre krav på min sin pojkvän/flickvän än vad man ställer på sin bästa vän? Tanken slog mig att med vänner, även med sin bästa vän, så behöver man ibland lite tid isär. Umgås man jämt kan man efter ett tag börja gå varandra lite på nerverna. Och då är det helt okej att man tar en lite paus från varandra. Oftast sker väl detta outtalat, men det är ändå något form av samförstånd i agerandet. Samma sak gäller dock inte med sin pojkvän/flickvän. Då är det inte lika okej att ta en andningspaus. Skulle en sådan tanke uppdagas så drar man direkt slutsaten av att det är påväg att ta slut. Skulle någon i förhållandet känna att Nej nu vill jag va lite för mig själv, eller bara umgås med mina vänner i några dagar, då blir det liv i luckan. Konstigt tycker jag.