Fjällen vs storstaden

Funderingarna på var jag ska spendera min vår snurrar fortfarande i mitt huvud. Det har mer och mer börjat luta åt Stockholm. Även om jag inte är allt för peppad på storstaden har jag mer och mer förlikat mig med tanken på att bo där. I alla fall att bo där ett tag, har svårt att se mig själv bli en permanent Stockholmare.
Men imorse slog det mig. Jag vill inte bo i Stockholm, jag vill bo i fjällen. Jag vill ha möjligheten att en solig dag kunna gå ut genom ytterdörren, möta de snötäckta bergen och spänna fast brädan på fötterna. Jag vill inte planera in varje åktillfälle och spendera fler timmar i bil innan jag får uppleva livet när det är som bäst.
Jag saknar Björkis. Jag saknar möjligheten att åka bräda så fort vädret tillåter. Att vandra runt och höra snön knastra under skorna. Att se Nikita ligga ihopkurad i snön medan solen värmer hennes päls. Jag saknar fjället, snön, utsikten, umgänget.
Jag vill bo där snön ligger vit så långt ögat kan se.