Rapport från passkontoret.

Igår var den första riktiga dagen på PDOL´s pass- och presskontor. Jag hade förväntat mig kaos, stress och långa köer. Jag trodde att boende skulle komma in skrikandes om att deras gäster inte får passkort och att marknadsförsäljare skulle slå ner mig när de inte fick fler pass till sina anställda. Men vars de skrikande besökarna? Vars var stressen? Vars var kaoset? Till min stora förvåning gick allt lugnt till. Jag klarade mig i stort sett själv hela dagen och kön blev aldrig längre än hanterbar. Jag saknar nästan ord som kan förklara min förvåning över hur smidigt allt gick till igår. Stundtals gick telefonen varm och jag fick många frågor samtidigt men i det stora hela flöt dagen förbi utan några större problem.

Men imorse hade jag fem missade samtal från samma person. Jag skulle inatt möta upp en knallare och hjälpa honom med ström men i väntan på hans samtal somnade jag i soffan på hotellrummet. Vaknade varken av telefonen eller av knackningarna på dörren. Jag sov lika hårt som jag gjorde som liten bebis under gokarttävlingarna. Allt oljud gjorde att jag sjönk djupare in i sömnen. Förhoppningvis kan jag vara till bättre service idag.