Tillsammans är man mindre ensam

Det är inge roligt att bo själv! I alla fall inte att bo själv när Ankars är tömt på folk. Tidigare kunde jag använda min lägenhet som en plats för att komma undan och vara för mig själv en stund. Men nu när det är tomt överallt känns det inte längre roligt att krypa ihop i soffan i min lya. Det känns bara tråkigt. Och kollektivlivet i Björkis gjorde mig ännu mer van vid att alltid ha några/någon i närheten. Jag gillade de. Jag tycker det är skönt att kunna sätta sig i köket och socialisera med övriga i huset. Ibland satt jag där i timmar och bara pratade med vem som än befann sig i köket. Nu vill jag inte längre fara hem.

Oj vad de där kändes bittert. Riktigt så illa är det väl inte. Jag har inte varit hemma speciellt mycket i veckan men annars ser jag hemmakvällarna som en möjlighet att pyssla. Brukar inte ha speciellt mycket tid över till sånt så jag vill inte klaga nu.

Avslutningsvis:
Idag fick jag pengar och imorgon är det midsommar. Wiihooo!! Ni ser, helt bitter är jag inte.