Optimisten vägrar ge upp.

Till hösten blir det operation för mig och mitt knä. Idag fick jag efter nästan två månader äntligen träffa en läkare som kunde ställa en säker diagnos. Inte för att man egentligen kan ställa en helt säker diagnos utan att öppna knätt. Men han påstod att det är en spricka i menisken och att en flisa hamnar fel ibland och därmed skapar låsning i knätt. Jag har dessutom sträckt nån led på insidan av knätt men det skulle läka av sig själv. Han verkade kunna sin grej så jag litar på honom. Om knätt inte har blivit bättre av sig själv under sommaren så kommer jag ligga på ett operationsbord någon gång i höst. Jag hoppas på lokalbedövning så jag får vara vaken under själva ingreppet. De vore hur coolt som helst. Fast denna gång tror, eller kanske mer hoppas, jag att knätt är påväg att bli bättre. Morsan ville köpa ett knäskydd till mig, men jag tycker det kan vänta tills när/om jag får ont igen. Vore ju onödigt att lägga ut pengarna om knätt blivit bättre.
Det var skönt att jag för en gångs skull fick träffa en läkare som tog mig på allvar och som gjorde en ordentlig undersökning. Eftersom knätt för tillfället är i en bra fas så förväntade jag mig att läkaren skulle råda mig att vila och käka lite panodil. Det är ju inte bara en gång jag fått det som svar efter att ha pungat ut 150kr.

Övrigt så har jag gett efter till Sammes tjat och låtit henne klippa mig. Så nu har jag blivit av med över 1dm av mitt långa, men ack så nötta hår. Nu kan jag inte täcka brösten med håret längre. Darn!! Det som visade sig vara ganska effektivt ibland.