Hang-ups

Igår tog jag hårfixeringen till en helt ny nivå. När jag ställde mig framför spegeln och beskådade längden på mitt hår kände jag hur gråten växte i halsen. Jag kunde knappt hålla tårarna tillbaka. Sorgen över mitt förlorade hår var övverväldigande. Jag vet att det låter töntigt. Jag tycker till och med själv att jag är töntig men jag kände mig helt förtvivlad. Så pass förtvivlad att jag ringde vännen som klippte mig och nästan grät. Hon var den enda som hade sett längden så hon var den enda som i det läget kunde trösta mig. Det var verkligen inte meningen att hon skulle tolka det hela som att jag klagade på henne, det var ju trots allt jag som sa att hon skulle klippa. Jag hade bara inte insett hur mycket kortare håret skulle bli. Men idag känns de bättre, tror jag i alla fall. Jag har än så länge undvikit att se mig själv i spegeln med utsläppt hår. Istället har hårknuten mitt på skallen blivit ett tvång och det lär nog förbli de i några veckor till. Och ni får tycka att jag är töntig och kanske även lite utseendefixerad, det tycker jag ju till och med själv, så länge ni kan skratta åt det hela tillsammans med mig.

För övrigt så är det snorvarmt ute a la Medelhavet. Och mitt klädval för dagen var jeans, t-shirt, sjal och sneakers. Morgonkylan lurade mig och nu ångrar jag klädvalet bittert. Det ryktas om att det imorgon kommer vara 30grader och då kommer jag välja kjol, linne och sandaler. Bikini ligger egentligen högst upp på listan men det känns lite fel att strutta omkring på kontoret och nästan naken.