Klantfall och idioti

Att vara tjurskallig har ibland sina fördelar. Men ibland får man lida när tjurskalligheten övergår till idioti. Som igår när jag gjorde ett klantigt litet misstag i backen, ramlade och gjorde illa knätt men fortsatte ändå åka. Och inte bara åka, utan jag tränade på att hoppa. Jag satte inte en enda landning ordentligt eftersom knätt gav vika. Jag vägrade erkänna att smärtan kanske framkallades av något allvarligare än en tillfällig ömhet. Jag trodde aldrig att det var något allvarligare än en streckning. Men under kvällen ökade smärtan och jag kunde varken böja eller sträcka på benet. Det var låst i ett läge och vid varje rörelse grimascherade jag av smärta. Så imorse åkte jag snålskjuts med skoter upp till läkaren där han, efter att ha böjt i knätt tills jag nästan grät, konstaterade att jag hade streckt en led, vilket vara precis som jag trodde. Men sen fortsatte han att berätta att jag mest troligen hade skadat en minisk inne i knätt och att denna skada ibland kräver operation. Kontentant av det hela var att jag nu hoppar på krockor och mest troligen inte kommer kunna åka nå mer bräda den här säsongen. Men jag vill inte tro att det kommer bli så. Jag tror/hoppas att det här kommer ge med sig om några dagar och att jag kan stå på brädan igen nästa vecka. Jag vägrar tro att det är något allvarligare. Men så tänkte jag igår också och se vart de ledde.