Åter i Björkis

Inför nästa gång jag åker tåg ska jag försöka ta reda på om det finns något på apoteket som hjälper mot irriterande medpassagerare. Efter att ha spenderat 3 dagar tillsammans med min käraste satte jag mig på tåget upp mot Börkliden igen. Till en började såg det ut som att jag skulle få hela kupén för mig själv men redan i Boden stormade det in 4 män av modellen 35+ och Större. De började direkt öppna ölburkar och rocka loss till Iron Maiden. Därefter spenderade jag och Nikita 5h i helvetet. Inte nog med att de lyssnade på skitmusik, var fulla och allmänt störiga. Under mitt korta toalettbesök hade de även lyckats spilla ut öl över golvet, precis på den plats där Nikita låg. Tack för den.

Jag överlevde iaf resan. Men jag vet inte hur länge jag kommer överleva här uppe. De första jag möts av när jag kom hem var det eviga klagandet på hur dåligt allting är här uppe. Jag orkar snart inte lyssna på nå fler predikningar om hur Björklidens organisation suger. Det har nått den punkten att det snart inte längre är kul att vara här. Allt skitsnack gör mig bara mer och mer bitter. Ska det vara på det här sättet kan jag lika gärna åka hem och göra något roligt där istället. Pallar inte med att stanna kvar här om det innebär att jag kommer må dåligt av de. Ska ge det några veckor till sen får vi se hur jag gör.

Vid nästa inlägg så lovar jag bilder.