Relationskaos

Vad konstigt allting blev helt plötsligt. Jag spenderade gårdagskvällen med att stirra in i väggen. Jag kände mig helt apatisk av förvirring. Och jag förstår verkligen ingenting just nu. Vad är de för signaler och varningsljus jag missat? Fanns det ens något jag hade kunnat missa? Allt kanske helt enkelt bara är en fet jävla överraskning.

Jag säger som min kära kollega "Jag lever", mycket mer än så kan jag nog inte säga vid det här laget. Och kanske hade jag rätt när jag försökte trösta med orden "Ibland suger livet helt enkelt". Ibland är det väl precis vad de gör, det suger. Så nu kan vi gå här som två vilsna själar och deppa över att livet suger ibland. Fyfan!