Is it monday? No Tuesday.

Jag tänkte imorse att idag är en sån där dag då jag helst vill ligga i soffan och plöja igenom serier. Bara ligga där och stänga ute den värld där kärleken gör ont och drömmar förblir endast drömmar. Jag stannar hellre inne i min sköna vita soffa och hämtar kraft för att orka stå emot det som smärtar.

Idag började som en sån där dag då jag var tvungen att stanna upp ibland för att trycket i bröstet blev för stort.

Inatt ringde jag till Anton i San Fransico. Det var värt varenda krona att få prata med honom. Ibland kan bara rösten av en god vän ha en lugnande effekt. Jag kommer ihåg den gången då han och junior pysslade om mig. Då de bjöd hem mig till junior där de hade tänt ljus och förberett en buffé med milkshakes. De värmde i hjärtat. Efter att ha spenderat två dagar gråtandes i sängen var det precis vad jag behövde.

Nu har hela dagen på jobbet snart gått. Jag ska hem, käka, promenera med Nikita och sen är det nåt möte på hotellet. Finns det tid över så ska jag svänga förbi gymmet också. Måste träna bort bullarna som jag har tryckt i mig idag.