Jullovsångest

Jag kan redan nu förbereda er på att detta kommer vara ett självömkande blogginlägg.

Juldagen är en dag då man ska träffa vänner, festa och möta upp sånna som man inte sett på länge. En dag då alla ungdomar går ut för att umgås och har roligt. För mig är detta inte en sådan dag. Många av mina vänner har åkt hem till sina hemstäder för att möta upp sina andra vänner. Och de vänner jag har kvar i Piteå är på diverse släktmiddagar eller är okontaktbara. Därav sitter jag nu hemma hos mina föräldrar, det är dock middagsbjudning, men eftersom jag har en biljett till X-mas festen känns kvällen inte lika glädjefylld som den borde. Lär åka till festen själv bara för att kolla läget men fram till dess att jag kan åka dit fördriver jag bara tid. Helst av allt vill jag hem och sova så jag kan gå upp tidigt imorgon och hinna med en joggingrunda innan jobbet. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i lovdagar. Jag brukar alltid känna mig än mer ensammen. Insikten om att jag inte har speciellt många vänner träffar mig med hård kraft och käftsmällen lämnar mig yr och nedstämd.

En vacker dag ska jag bo i ett kollektiv och alltid varit omgiven av vänner. Inte ens under högtider kommer vi vara skilda åt. Vi kommer alltid stå vid varandras sida och sprida glädje bland oss.

Man kan ju alltid drömma.