Crazy little thing called love

Kylen biter mig i kinderna under mina promenader med Nikita. Det känns skönt att vintern närmar sig. Årets första snö kom lördagen den 3 november, dagen efter Halloweenfesten. Jag vaknade i famnen på min älskade. Kylan utomhus hade krupit in i min lägenhet och genom springorna i fönstret kunde jag se den vita marken. Jag öppnade balkongdörren och möttes av en ny renare luft. Den var kall, men frisk, och den satte ett leende på mina läppar.

Idag plockade jag fram min vita St.Pepper-jacka. Det är vinterväder ut nu, även om snön har försvunnit och de enda som finns kvar är ishala gator. Under mina promenader försvinner jag in i tankarna samtidigt som kylan runt mina ben möter värmen innanför min jacka. Jag är lycklig över att ha hittat någon som jag känner att jag vill dela mina tillvaro med. Inte bara tillfälligt utan gärna för alltid. Det är en känsla som jag trodde var mig förbi, något som jag tappat längst vägen. Men nu fyller den känslan varenda millimeter av mitt inre. Hela min kropp skriker och jag vill aldrig släppa taget om det jag hittat.