Finns det någon status i sitt arbete?

Jag har inte skrivit så mycket på sistone. Har väl inte haft så mycket vettigt att säga. Eller rättare sagt så har jag inte vetat hur jag i skrift skulle uttryckade tankar som snurrar runt i mitt huvud.

Ibland känner jag mig lite smått paranoid. Det känns som om folk tittar snett på mig när de ser att jag jobbar på Max. Som om Max vore något lågvattenmärke på arbetsmarknaden. Jag kan inte påstå att jag innan jag började jobba där såg arbetet på Max som något givande. Men nu när jag står bakom disken har min inställning förändrats. Och det medför att jag irriterar mig på de som tror att anställningar på ställen som Max är för de lätt IQ-befriade och arbetsskygga människorna. Att de som jobbar på Max är för dålig för att få anställning någon annanstans. Sanningen är något helt annat. Det krävs stresstålighet, arbetsvilja, samarbetsförmåga och en förmåga att göra flera saker samtidigt för att klara av de arbete vi gör. Under en lunch/middags/pubrusch måste man vara hårdhudad och ha fullkomlig sinnerlig närvaro om man ska ha någon chans att orka med.

Jag var för några veckor på en anställningsintervju för ett annat jobb. De hade mottagit en arbetsansökan från mig tidigare under sommaren och nu hade de en tjänst ledig. Jag kände mig dock redan bunden till mitt arbete på Max, men tackade ja till en intervju för att göra mig säker på att jag inte gjorde fel om jag tackade nej. Under intervjuen yttrades en kommentar från företagets distrikschef angående arbetet på Max. Påståligen krävdes det inga större färdighet för att arbeta på en hamburgerestaurang och de anställda utvecklas inget genom att arbeta där. När han sa det blev jag paff och visste inte vad jag skulle säga så jag gjorde som jag alltid gör i sådana lägen, jag log och nickade förståligt. Men nu när hans ord satt sig och jag fått distans till mitt arbete inser jag hur fel han har. När jag går vidare i min arbetskarriär är jag övertygad om att jag kommer lämna Max med större stresshanteringsförmåga, djupare människokännedom och en större respekt för den "vanliga människan".

Att tro att ett arbete är bättre och mer värdig än något annat och att se ner på andra på grund av deras yrke är patetiskt. Att föreställa sig själv som bättre än andra bevisar bara motsatsen.