Let the countdown begin

Det går inge bra för mitt lag. För tredje gången denna vecka glömde jag igår att skriva ut dagskvittot och nu är det försent. Jag har aldrig tidigare glömt, men i veckan har de slunkigt ur mitt minne vid tre tillfällen. Det verkar onekligen som om jag har tankarna på annat håll.

Igår längtade jag efter ankarsvänner mer än någonsin. Jag ville att sommaren skulle vara över och att mina älskade vänner skulle komma tillbaka. Det är skönt att bara kunde springa över och hänga en stund, även om de bara blir för 30 min. Jag behöver min dagliga dos av vänskaplig kärlek. Jag klarar mig bra på egen hand men livet blir alltid enklare när man har goda vänner vid sin sida. Tro nu inte att jag inte har några vänner kvar i stan. Det finns en del guldklimpar kvar och jag är glad för den tiden jag får spendera med dem. Igår hade jag och Mubbe filmkväll. Vi såg Idiotrepubliken, lätt en av de skummaste filmerna. Sen satt vi och pratade strunt i flera timmar. Det är alltid lika trevligt att hänga med Mubbe. Det är svårt att inte trivas i hans sällskap.

Nedräkningen har börjat och jag börjar se ljuset i tunneln. Av någon anledning har jag satt den 17 augusti som de datum då ankarsvänner börjar komma tillbaka. Nu återstår det drygt en månad tills ankars invaderas av uppfriskade studenter. Jag räknar med många fester, middagar, filmkvällar och kvalitetshäng. Att bara få en kram och en ärlig fråga om hur jag mår skulle räcka för göra min dag komplett.