Ingen orkar som jag orkar

Efter helgens upptåg börjar jag nästan tro att jag är Wonderwoman. Det är nog få som orkar vara igång lika länge som mig och ändå inte må speciellt dåligt dagen efter.

Helgen började med en förfest hos Anton den äldre. Han hade fyllt år tidigare under veckan och till fredagskvällen hade han bjudit hem lite folk. Jag och Malm hade köpt glas till honom eftersom de enda glasen han äger rymmer över 0.5l och har en sådan konstig form att de är svåra att dricka ur. Anton hade även fått en tårta av mig på självaste födelsedagen. Kan tillägga att det var min fjärde tårta på 9 dagar. Jag har legat i när det gäller bakningen och drömmen om att öppna ett café på äldre dar blir allt starkare. Hur som helst så inledes helgen med en förfest hos Anton. Jag drack Bacardi Breezers, bål och Tequila Rosa. När klockan närmade sig 22.30 slängde vi på oss ytterkläderna och hoppade vidare till Kåren. Där hade Collision Course release party för sin live-DVD. Väl hemma igen somnade jag i sängen med kläderna på och vaknade upp några timmar senare och konstaterade att kvällen hade blivit en ganska lyckad kväll.

Lördagen drog igång direkt och jag försökte få med mig vännerna till vallsberget men alla var antingen bakis eller sjuka. Men det var nog bara bra för under min promenad hem till mina föräldrar upptäckte jag att det var otroligt kallt och blåsigt i vår lilla stad.

Senare på kvällen var det dags igen att ta fram partykläderna och shotglasen. Samme och Malm kom över för att äta linsröra med tortillas och avokadosallad. Måltiden blev en hit och båda frågade efter receptet. Det är nästan så jag tror att jag borde öppna restaurang också. Efter middagen gick Malm hem eftersom hans förkylning tärt på hans krafter. För en stund var det bara vi två brudar men sen kommer Jocke och inte långt därefter resten av grabbgänget. Vi sjöng SingStar och jag förlorade min första match på otroligt länge. Med bara några få poäng lyckades Jocke sno hem segerna, men sen tog jag revansch och så var min segerturné igång igen. Jag shotade Tequila hela kvällen och fick även i mig lite körsbärsöl som mot förmodan var riktigt gott.

När kvällen blev mogen tog vi taxi ner till stan för att gå ut på Statt. På vägen dit hämtade vi upp Sofie som verkade slå mig i tävligen om vem som druckit mest, eller iaf den som blivit mest påverkad av det den druckit. Väl inne på Statt blev det solklart att den här kvällen skulle hamna på listan som en av 2007 års bästa kvällar.

När Statt stängde drog hela gänget vidare till Max där jag nallade strips och dip av de som vände ryggen till. Som vanligt samlades alla från ankars på Max och det bestämdes snabbt att efterfesten skulle hållas hos mig. Vi fyllde två taxibussar och snubblade sen in i min lägenheten där vi blev välkomnade av en yrvaken Nikita. SingStar var ett faktum även denna gång. Vi sjöng oss hesa och jag är måttligt förvånad över att grannarna inte ringde störningsjouren för de kan inte ha fått mycket sömn den natten. Mitt drickande av Tequila fortsatte och jag lyckades även hälla ner en redbull/vodka-drink. Men när klockan började närmare sig fyra fem på morgonen droppade folket av en efter en. Till slut var det bara jag, Stefan och Jonas kvar.

Husmor som jag är ibland stekte jag ägg och rostade mackor till mig och Jonas. Vi kom fram till att det är bra att äta ordentligt innan man lägger sig. Jag predikade om hur viktigt det är att äta både innan man lägger sig och direkt när man har vaknat. Enligt min erfarhet bli bakfyllan mindre då, och många gånger rent av icke existerande. När klockan närmade sig åtta vinkade jag hej då till boysen och släpade mig till sängen för att vaknade tre timmar senare. Det var all sömn jag fick den natten.

Jag hade alldeles för mycket att göra under söndagen. Bland annat drog jag iväg till Budohuset för att testa kickboxning tillsammans med Anton. Det sägs att man inte ska träna dagen efter man har druckit, men när har jag nånsin lyssnat på de. Jag var nästa förvånad över att jag inte svimmade under träningen. Det kändes i kroppen att jag inte var i toppform, men det var långt ifrån lika ansträngande som jag hade förväntat mig. Med tanke på att jag hade festat två kvällar i rad och sovit sammanlagt åtta timmar på hela helgen så tycker jag att min insatts under träningen var över all förväntan.

Sådär vid elva tiden på söndagskvällen slocknade jag och sov som en bebis tills väckarklockan ringde kl.05.50. Så var det dags för måndag igen och ännu en dag på ett av mina numera favoritställen, PDOL kontoret.