Jag ser de snöar

Den första snön för detta år föll i veckan. I alla fall den första snön i Piteå. Det var torsdag kväll och jag var efter boxningsträningen ute och sprang med Nikita. Tänkte inte på den fallande snön då den knappt var märkbar, men morgonen efter var marken utanför mitt fönster vit. Inte sådär helt täckande vit men ändå vit. En känsla kröp på mig när jag drog upp persiennerna och begav mig in i köket för att äta frukost. En mysig känsla av vinter.

Och när jag är ute och vandrar med Nikita ser jag hur hon skiner av glädje. Hon stutsar runt och njuter av kylan och den kalla snön. Hennes paradisvärld fylld av stora snödrivor kommer allt närmare och hon känner det på sig. Men för mig får det gärna vänta ett tag till innan den decimeter höga snön kommer. Har lyckats få ett monsterliknande skavsår på min ena häl så jag vandrar runt med en sandal på ena foten. Att trava runt i snödrivor känns därför inte så lockande.

Nu är vintern snart här igen och nu dröjer det inte så länge till innan jag kan spänna fast brädan på mina fötter och åka nerför backarna. Men mest av allt ser jag fram emot alla planerade resor tillsammans med vänner. Vi ska bege oss ut på många äventyr i vinter.