We fucked it up

En vän sa en gång till mig att mina bloggar är personliga. Att jag bjuder in andra till att läsa om mina innersta tankar och känslor. Jag ville kalla mina texter för utelämnande, men okej varsågod kliv in. Detta är en officiell inbjudan till alla intresserade.

Vill du vet vad jag tänker och vad jag känner?

Vill du försöka komma mig närmare in på livet? Fortsätt då och läsa.

Känsliga läsare ombeds dock att stänga ner webläsaren.

Jag har aldrig varit en verbal människa. Mina ord är få när något trycker på. I sådana ögonblick blir jag stum, jag hittar inte orden. Därför har jag sedan jag lärde mig skriva fört ner mina tankar på papper. Jag har skrivit dagbok i många år och på vinden hos mina föräldrar finns en kartong full med brev som jag aldrig skickat. Denna blogg är nu min nya kanal för att få ut de jag inte kan uttrycka verbalt. Det är även ett sätt att få de som står mig nära att läsa de jag inte kan säga. Den som har något emot detta kan sluta läsa nu.

Det sägs att man ska leva varje dag som om det vore den sista. Jag vill istället leva varje dag som om det vore den första. För den första dagen är man fri från tidigare besvikelser. Det finns inga tidigare händelser som skapat rädslor och som hindrar en. Man är oförstörd. Livets motgångar har ännu inte hunnit ärra en.

Imorse ville jag vakna upp utan ärr och utan blödande sår. Jag ville vakna upp som en oförstörd människa. Istället vaknade jag som jag somnade kvällen innan. Och jag påmindes om den rena smärta som framkallas ur en del situationer. För jag fastnade i ett snubblande steg i helgen. Jag stannade för att hämta balansen men så fort jag började gå snubblade jag till igen. Och så fortsätta det tills jag ramlade. När jag låg med ryggen mot marken blev jag träffad av en slägga. Den träffade mig rakt över bröstet. Jag ligger fortfarande, förlamad av smärtan från slaget. Men jag vet att världen inte går under, livet går vidare. Jag behöver bara några dagar för att låta de öppna såren få en skorpa innan jag reser mig upp.

Och med tanke på Vardagens färger kan jag säga att det är inte svart.
Jag ser florant. Tack vänner!