Axel heter han

För några dagar sedan blev jag faster och man får nog leta länge innan man hittar en faster lika stolt som jag. I timmar kan jag sitta och bara stirra på den lilla varelsen som sover i min famn.

Med sina små händer och mörka ögon tar han in världen för första gången. Han är oförstörd och helt omedveten om alla världens problem. Han är det sötaste barn man kan tänka sig.

Länge har jag sagt att jag aldrig kommer bli mamma. Att barn och föräldraskap inte är min grej. Nu skrattar min egen mor åt mig varje gång jag håller min brorson i famnen. Jag som alltid sagt att småbarn inte är min grej, jag är nu helt förundrad över den lilla munnen och de små naglarna.

Vem vet, en vacker dag kanske jag trots allt blir mamma.