Acceptera och gå vidare.

Ibland tvivlar jag på min egen insats. Jag vilar huvudet mot handen och funderar över vad jag hade kunnat göra annorlunda. Om jag hade legat på och försökt driva igenom mina idéer så kanske de hade blivit bättre. Eller om jag hade tagit fasta på andras idéer. Hur som helst så hade de kunnat bli bättre om jag hade gjort något annorlunda. Om jag hade varit mer drivande.

Varför denna ständiga tvivlan och ifrågasättande av min egen insats. Och det känns alltid som om det bara är jag i hela världen som upplever dessa tvivel. Alla andra är självsäkra och grymma på sin sak. Alla utom jag. Men nu vet jag att det inte är så. Även den som verkar som mest säker på sig själv känner tvivel och osäkerhet.

Får väl tänka som så att jag gjorde mitt bästa med tanke på förutsättningarna. En del saker går helt enkelt inte att styra över, det är bara att acceptera.