The Bachelorette

Under luncherna den senaste veckan har jag följt programmet The Bachelorette. Kanske inte mitt favoritprogram, men de duger som lunchunderhållning. Efter dagens program återstår endast två killar och det börjar bli dags för Jen, som The Bachelorette heter, att välja vem av killarna som möjligtvis ska bli hennes blivande make.

Stundtals kan jag relatera till en del av Jens känslor. Jag har ingen aning om hur det är att uppvaktas av tjugo killar samtidigt, vara på date med dem och allt eftersom skicka hem någon utav dem tills det slutligen bara är en kvar. Däremot kan jag relatera till hennes fundering på om hennes känslor är besvarade.

Många har nog upplevt situationer där man är osäker på om personen man gillar besvarar ens känslor. Jag har haft kontakt med killar där jag alltid tvekad på deras avsikter. Och jag har frågat mig själv om hans charmiga repliker är något som han använder på alla tjejer.

Jag har träffat en kille som nästan varje gång vi sågs gav mig komplimanger för mitt utseende. Visst komplimanger är alltid trevligt men efter ett tag började jag fråga mig själv om detta är något som han lärt sig av sin far eller som han läst i en tidning.
”Komplimanger får alla tjejer på fall.”
De frekventa komplimangerna fick mig att fundera på om han kanske inte vill annat än att få mig i säng. Ärlig och framfusig som jag är berättade jag för killen om mina tvivel. Han förklarade sina känslor för mig, men jag var fortfarande inte övertygad. Hur många frågor jag än ställde fick jag ingen riktig klarhet i vad han egentligen kände för mig. Och varje svar lede till att jag gick ifrån vårat möte med fler frågor. Ena stunden kunde han vara romantisk och kärleksfull, för att i nästa stund verka totalt ointresserad.

En av killarna som Jen, The Bachelorette, har kvar att välja mellan får henne att tveka på samma sätt som jag tvekar. Hans ord verkar sakna substans. De känns som tomma ord. Hon liksom jag känner att orden från killen hon gillar inte backas upp av handlingar.

Ska man lyssna på orden eller ska man se på hur han agerar? För mig är ord bara ord och bekräftas de inte utav ett agerande så förblir de som tomma ord. Men ibland kanske de är värt att chansa, eller?